Avtalsrätt
Ekenberg & Andersson biträder företag och privatpersoner vid upprättande och förhandling av såväl svenska som internationella avtal.
Avtalsrätt
Ekenberg & Andersson upprättar och granskar såväl svenska som internationella avtal. Vi upprättar och förhandlar till exempel aktieägaravtal, aktieöverlåtelseavtal, leveransavtal, distributionsavtal, agent- och återförsäljaravtal, joint venture- och samarbetsavtal, tillverkningsavtal, inköpsavtal, IT-avtal, licensavtal, konsultavtal, finansieringsavtal och avtal för offentliga upphandlingar, för att nämna några av de vanligaste avtalstyperna.
Såväl företag som privatpersoner kommer ständigt i kontakt med avtalsrätten. Avtal definierar alla affärstransaktioner och det är därför viktigt att ett avtal så fullständigt och tydligt som möjligt uttrycker vad parterna vill åstadkomma med affären. Avtalsvillkorens syfte är många gånger att fördela transaktionsrisker och andra risker mellan parterna. Samtidigt måste avtalet uppfylla nödvändiga juridiska krav, eftersom det ofta är viktigt att på förhand kunna förutse hur en domstol skulle bedöma avtalsvillkoren. Vid upprättande av internationella avtal är det särskilt viktigt att beakta frågor som vilket lands lag som ska tillämpas och hur eventuella tvister ska lösas mellan parterna.
Vi hjälper dig med bl.a.
-
-
- Agent- och återförsäljaravtal
- Kollektivavtal
- Tillverkningsavtal
- Tvistelösning
- Licensavtal
- Distributionsavtal
- Finansieringsavtal
- Inköpsavtal
- Leveransavtal
- IT-avtal
- Konsultavtal
- Fusionsavtal
- Avtal för offentlig upphandling
- Aktieöverlåtelseavtal
- Aktieägaravtal
-
Vad är ett avtal?
Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter. Både muntliga och skriftliga avtal kan vara bindande. Avtal kan ingås mellan olika typer av personer, av såväl privatpersoner såsom juridiska personer. Parterna som ingår ett avtal måste därutöver ha en rättshandlingsbehörighet, exempelvis vara myndig, ibland ha fullmakt, inte vara i konkurs med mera.
Huvudregeln inom avtalsrätten för när ett avtal ska anses ingått är då den ena parten lämnar ett anbud som den andra parten accepterar och därigenom ingår parterna ett avtal som är juridiskt bindande. Avtalets innehåll kan reglera skyldigheter, rättigheter och andra förpliktelser i ett avtalsförhållande, men även följder av om ett villkor i avtalet åsidosätts.
Ett avtalsförhållande bygger på en ömsesidighet och viljeförklaring mellan parterna, det vill säga den gemensamma partsviljan. Det är alltid att rekommendera att ingå skriftliga avtal framför muntliga avtal på grund av att det då finns en kodifiering av parternas överenskommelse.
När det gäller muntliga avtal är det svårt att bevisa avtalets innehåll och exakt vad parterna har kommit överens om. Även dokumentation av parternas kommunikation inför avtalets ingående är av största vikt såsom bevisning för den gemensamma partsviljan, vilket särskilt gäller vid ingåendet av muntliga avtal.
Den svenska avtalsrätten
I Sverige är avtalsrättens huvudregel att parter omfattas av avtalsfrihet. Detta innebär i teorin att överenskommelser, såväl skriftliga som muntliga, utgör avtal och att inga detaljerade formkrav finns. Ni och er samarbetspartner är fria att avtala om det som är relevant för just er verksamhet eller er bransch.
Helt så enkelt som att alla överenskommelser är giltiga är det dock inte i slutändan. Avtalsfriheten är begränsad genom allmänna lagar, specifika lagar, rättsprinciper, branschpraxis och partssedvänja.
Den mest fundamentala och betydelsefulla regleringen av avtalsrätten återfinns i lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, eller avtalslagen som den kallas. Avtalslagen har ändrats få gånger sedan år 1915 och har främst moderniserats och uppdaterats genom rättspraxis, varför rättspraxis är av stor betydelse inom avtalsrätten.
Avtalslagen innehåller bestämmelser som avgör när ett avtal ska anses ha ingåtts, om ett redan ingått avtal är ogiltigt eller om det föreligger anledningar att efter avtalets ingående justera innebörden eller tillämpningen av ett avtal, en så kallad jämkning. Avtalslagen är allmänt tillämplig och har stor teoretisk betydelse för avtalsrätten, varför den alltid bör beaktas under avtalsskrivningen då den inte sällan blir grund i framtida meningsskiljaktigheter.
Av avtalslagen följer även bestämmelser om fullmakter. En fullmakt innebär ett bemyndigande av någon med rätten att handla för en annans räkning, till exempel rätten att ingå avtal. Fullmakter kan vara muntliga, skriftliga eller följa av omständigheterna, till exempel av en persons ställning inom ett bolag. Avseende fullmakter är det ytterst viktigt att de upprättats på ett korrekt sätt, att det tydligt framgår vad fullmakten omfattar samt att det är tydligt för andra vad fullmakten avser.
Har du frågor kring avtalsrätt?
Ekenberg & Andersson har både erfarenhet och expertis i ämnet och svarar gärna på dina frågor.
Hör av dig med din förfrågan via formuläret härintill eller kontakta oss på (+46) 8 463 07 50.
Allmänna avtalsrättsliga principer
Den allmänna avtalsrätten regleras även av ett stort antal rättsliga principer. Dessa principer finns inte uttryckligen i lagtext, men tillämpas i praxis och genomsyrar avtalsrätten som sådan.
De lagparagrafer och bestämmelser om avtal som finns kan på något sätt härledas tillbaka till de allmänna avtalsrättsliga principerna. Bland dessa principer återfinns principen om pacta sunt servanda (avtal ska hållas), principen om culpa in contrahendo (vårdslöst agerande i samband med avtalsförhandlingar), avtalsfrihet (huvudregeln är att parterna kan avtala fritt och att avtalslagen till viss del är dispositiv) och lojalitetsprincipen för att nämna några.
Speciallagar och formkrav
Utöver avtalslagen och de allmänna avtalsrättsliga principerna finns det åtskilliga speciallagar som reglerar formkrav för specifika typer av avtal.
Det är av största vikt inför avtalsförhandlingar eller avtalsskrivning att vara insatt i det rättsområde som avtalet berör, och vara väl medveten om de särskilda krav som kan ställas redan i förväg. Ett avtal som inte är upprättat i enlighet med särskilda formkrav kan komma att leda till en framtida tvist eller ogiltigförklaring.
Ett exempel på ett område inom avtalsrätten som innehåller särskilda formkrav för avtal är fastighetsrätten. Av jordabalken framgår det att avtal för överlåtelse av fastigheter till exempel måste vara skriftliga och inte får avse optionsköp. Andra exempel på rättsområden som innehåller specialbestämmelser i lag är hyresrätten, familjerätten, arbetsrätten och offentlig upphandling.
Standardavtal
Förutom specialregler i lagstiftning är det även vanligt att ledande parter på olika marknader förhandlar fram så kallade standardavtal.
Syftet med standardavtal är att åstadkomma en grundläggande ram för avtalsförhållanden som är balanserat utifrån parternas perspektiv på den relevanta marknaden. Standardavtal är dispositiva vilket innebär att parterna själva kan komma överens om ändringar, justeringar eller tillägg till standardvillkoren. På så sätt kan parter under en avtalsförhandling komma överens om att tillämpa ett standardavtal och utöver detta göra tillägg och ändringar, istället för att förhandla om samtliga frågor och upprätta ett avtal från grunden.
Inom till exempel entreprenad och transport tillämpas standardavtal mer eller mindre som huvudregel i alla avtalsförhållanden och avser standardavtal såsom AB, ABT och Alltrans.
Avtalstyper
Det finns mängder med olika typer av avtal och varje enskilt avtal är unikt. Avtalet kan exempelvis utgöra en början på ett långt affärsförhållande vid exempelvis ett distributionsavtal och ett avtal kan även reglera en eventuell framtida tvist vid exempelvis ett tvistelösningsavtal. Under varje partsförhållande kan det utöver ett inledande avtal även tillkomma behov av fler avtal under resans gång och varje partsförhållande kan ge upphov till att flera stycken olika typer av avtal måste upprättas och överlappa varandra.
Oavsett vilket avtal som ska upprättas är det av största vikt att avtalet är så pass fullständigt och tydligt som möjligt för att avtalet inte ska framkalla några meningsskiljaktigheter avseende tolkningen av avtalets innehåll.
Avtalstolkning
En tolkning av ett avtal ska enligt den svenska avtalsrätten alltid ske med utgångspunkt i den gemensamma partsviljan, det vill säga vad parterna avsåg med avtalets innehåll vid avtalets upprättande.
För det fall detta inte är möjligt finns det flera andra tolkningsmetoder, exempelvis att göra en tolkning utifrån ordalydelsen i texten, parternas ändamål med avtalet, en tolkning utifrån branschpraxis eller tolkning utifrån sedvänja mellan parterna. Det är viktigt att redan vid avtalets upprättande överväga dessa tolkningsprinciper för att i förhand fastställa att avtalets utformning överensstämmer med det som parterna vill åstadkomma, samt att redan på förhand få insikt i hur avtalet kan tolkas vid en granskning av en utomstående part, till exempel av en domstol.
Ogiltiga avtal
Det är viktigt att tänka på att avtal, eller ett avtalsvillkor, kan riskera vara ogiltigt på olika grunder även efter det att avtalet upprättats och att parterna är överens.
Det är av värde att redan från första stund säkerställa att allt har gått rätt till vid avtalets upprättande och att avtalets innehåll är anpassat till parternas relation. Anledningar till att ett avtal i efterhand kan förklaras ogiltigt, helt eller i delar, är då ett avtalsvillkor mot bakgrund av omständigheterna är ogiltigt, om den ena parten på något sätt förfarit otillbörligt vid avtalets upprättande eller då avtalet inte uppfyller ställda formkrav.
Tvist om avtal
Tvister avseende allmän avtalsrätt är relativt vanligt förekommande. En tvist om ett avtal eller avtalets innehåll kan exempelvis avse betalning, leveranser, skadestånd, tolkning av ett avtalsvillkor med mera. Tvisten bör i många fall i första hand lösas genom förhandlingar mellan parterna. Fördelen med förhandling är att parterna har möjlighet att själva och gemensamt utforma deras överenskommelse.
För det fall förutsättningar för förhandling mellan parterna av någon anledning inte finns kan en medlare anlitas för att facilitera diskussionerna. Om parterna inte kommer överens kan tvisten behöva hänskjutas till domstol, eller till skiljeförfarande.